Inuti sitt eget huvud

Inser återigen hur många människor det är synd om. På ett helt speciellt sorts sätt. Inte på grund av yttre omständigheter utan på grund av dom omständigheter som råder inuti deras egna huvuden. Jag skulle INTE vilja vistas inuti deras huvuden, med tanke på hur jobbigt det är att ens vara i närheten av det som läcker ut därifrån. Och själva har dom ju inte så mycket val?

Sorgligt ofta när jag möter människor tänker jag på detta. Hur jobbigt det måste vara inuti deras huvuden och hur glad jag är att jag inte behöver vara där inne. För det som går ut över andra människor omkring dom, i form av till exempel ilska, avundsjuka, missunnsamhet och elakhet... Det måste ju vara en sån liten, liten del av det dom själva har inuti sitt huvud. Ni vet vilka människor jag menar? Bli inte arg på dom, bli inte ledsen när deras jobbiga huvudfyllning råkar spilla över lite på er. Tyck synd om. Det är sådär dom har det jämt.

Och så kan man ju tänka på vad man vill fylla sitt eget huvud med, så att det är en trevlig upplevelse för folk man råkar spilla lite på istället för tvärtom! För man väljer ju faktiskt själv :)

Apropå ordspråksfantaster

Och till alla er som påstår att väder och kläder har något sorts samband på det sätt att rätt kläder på något sätt skulle skydda en mot dåligt väder (och alltså göra vädret lite bättre?) så får jag lov att säga: visst, så kan det nog vara. Till en viss pytteliten liten minigrad. Men inte mer än så. Ett dåligt väder är ett dåligt väder. Och ett bra väder är ett bra väder. Det är inget som kläderna är med och påverkar på något vis. Tvärtom tycker jag mest att dåligt väder tvingar en att bära jättejobbiga dåliga kläder för att man överhuvudtaget ska överleva, men det är ju inte riktigt samma sak. Alls.

Apropå det strålande väder vi för tillfället har

Det är fullkomligt uppenbart att den människa som började sprida uttrycket "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" var en riktig knäppgök. Och att den aldrig hade upplevt detta väder. Eller så många väder alls.

För mig är uttrycket helt osammanhängande. "Det finns inget dåligt väder", bara det i sig är ju helt befängt. Det finns hur mycket dåligt väder som helst (och då behöver man inte ens räkna med trist grått väder som dåligt väder, det räcker att man räknar med orkaner och stormvindar och översvämningar och torka och annat obehagligt för att förstå att det visst finns riktigt jäkla dåligt väder). Det finns en himla massa dåligt väder helt enkelt och så är det med den saken.

Men okej, låt oss säga att denna person är av den åsikt att inga väder är dåliga. Orkaner och översvämningar, torka och outhärdlig hetta, det är helt okej! Alla väder är bra väder! Och sen kommer fortsättningen. "...bara dåliga kläder". Vad i hela fridens namn har det med saken att göra? Varför blanda in kläder!? Och vad är poängen med att börja en mening helt optimistiskt genom att påstå att alla väder är bra, när man sen avslutar den på ett negativt sätt med att helt lösryckt klaga på kläder. Det finns alltså inget dåligt väder, men det finns dåliga kläder. Jaha. Det var ju upplysande. Fantastiskt. Och finns det BARA dåliga kläder? Inget annat dåligt, månne? Nog för att jag håller med om att det finns dåliga kläder, det finns det definitivt. Men det finns minst lika mycket dåligt väder. Om vi nu ska jämföra. Det finns mycket bra väder också, absolut. Och bra kläder. Men vad är poängen? Och hur, HUR, har denhär fullkomligt vansinniga meningen lyckats bli ett vida spritt ordspråk!? Världen är galen.

Det finns dåligt väder, och det finns dåliga kläder. Men det finns en hel del bra väder, och kläder, också. Förhoppningsvis mer än det finns dåligt. Det bästa är alltså att vara nöjd och glad för det mesta och försöka se positivt på saken. Och inte blanda ihop saker som inte har med varandra att göra (och särskilt inte bara för att dom råkar rimma).

Galna ordspråksskapare, det är allt jag har att säga.