Att vara i sitt eget huvud

Under. Dom händer hela tiden.

Att så lite kan göra så mycket.

Underbart. Det är ett bra ord.

Dagens outfit

Helg

Den kommer när man minst anar det, och ändå inte.

Bara en känsla

Jag har en känsla av att man behöver sina armbågar. Amen.

Paddla på bara

Ilska

Är synnerligen användbart ibland.

Krasch, bom, pang. Platt fall och landa på näsan. Och sen vips. Upp igen.

Nya tag förihelvete.

Att ta sig i kragen

Nu skall det ske.

Nu, sa jag.

Men det är fanimej inte helt enkelt. Nu tar vi oss i kragen, komigen.

Tankar

Godnatt

Energi, tack

Hej, hå!

Svaja på!

Eller..

.. så är det så att det vanliga tillståndet på hela klabbet är allmän svajighet. Fast man inte märker det eftersom man själv är svajig och ser svajigt. I en svajig omgivning. Så det blir balans och allting verkar rakt och klart och stadigt och bra.

Men så slutar något svaja. Kanske jag, kanske min syn, kanske min omgivning. Eller nåt annat. Och då, vips, så verkar saker och ting svajigare än innan. En ren synvilla. Det är ju faktiskt mindre svajigt. Man märker det bara inte. Man märker tvärtemot istället. Så tror jag.

Fast bara kanske.

Och ändå. Man kan ju inte hjälpa att man känner sig lite extrasvajig ibland. Vad det nu än råkar bero på.

Lite svajigt

Ser jag svajigt eller är jag svajig eller är det allt annat som är svajigt. Undrar jag ibland.

Ingen vet. Kanske är det alltihopa.

Åh men näej

Blås mig inte i örat sa jag!

Dagens lemur

Men hörrni

Låt oss förihelvete glädjas. Är vi plättar eller.

Hoppa i löv

Kan man låta bli!? Kanske. Men det gör man inte.



"Vad rödblommig och glad du ser ut!" sa min granne idag.

Har jag sagt att det är höst?

Det luktar så gott i skogen så man blir helt glad. Och så studsar man. På mossa.

Det blåser en storm över Jorm!

Lyckostorm! Över Jorm!

Å du där blir glad!

Han blir glad!

Jag blir glad!
DU blir glad!

Åh

Verkligen?

En sak med att läsa

Man somnar så lätt. Om man fryser från början, virar in sig i tusen filtar, gör tretton liter te och börjar läsa. Först fryser man så mycket så man inte riktigt kan hålla i boken eftersom händerna måste vara innanför filtarna. Sen värmer man händerna och sin mage på allt te. Och läser gör man. Och sen blir man varm på ett väldigt angenämt sätt. Och vad händer sen. Jo man vaknar i sin bok och tänker att böcker helst borde vara gjorda av mjukare och fluffigare material.

Har ni hört?

Va? Har ni?

Har ni det?

Man borde levat

Och varit man

Dom gamla grekerna

Dom visste hur man festade. För att inte tala om romarna.

Walking in the air

Man kan drömma. Det kan man.

Oj vad man kan.

Åh kom an ni bara

Kalops och vedermödor, krångel och krafs och krälande krabbor och stora beigefärgade humör, raggmunkar och kålsoppor och fula dramatiska eländesbullar, bedrövlighetsentusiaster och beklagliga illvillingar. Jag vet vad ni går för och mig rår ni inte på.

Japp

Om jag inte frös så mycket om armarna så skulle jag klättra ur denhär korgen nu.

Fast det saknas ett och annat

Tillexempel en person.

Kanske flera. Men särskilt en.

Endumen

Tror att din näsa är en morot

Konsten att vara normal

GÅR DET ENS!?


Och en till sak. Vill man?

Berätta nu

Och blås mig för guds skull inte i örat

Jag har tänkt på en sak

Man borde hoppa i vattenpölar oftare

Japp japp japp

En sak som är bra för själen

Är ett riktigt hejdundrande regn. Komigen nu!

Mysighet

Och mysig blir man. Väldigt mysig. Själva stämningen är så mysig så man har liksom inget riktigt val. Det är också trevligt.

Hurtighet

Det är nåt med hösten som gör att man blir ovanligt hurtig tror jag. Kanske för att man behöver hålla värmen och humöret uppe. Och energin. Men det är trevligt.

Alldeles jättetrevligt är det. På något sätt går det ihop så himla bra, hurtigheten och höstmelankolin. Man vädrar liksom lite i sin skalle.

Idag är jag snusmumriken

Och det är underbart

Igen

Nu är det höst

Åh, och en sak till

Dethär med att pröva sig, det tror jag fortfarande på. Leta efter mig själv känns lite som slöseri med tid, jag vet ju var jag har mig för det mesta trots ständigt återkommande förvirring i andra frågor, det är liksom en förutsättning för ganska mycket, men pröva mig är det en helt annan sak med. Det kan ju vara trevligt att veta vad man går för. Och så. Och mest av allt så är det liksom roligt.
Sen är det dethär med filéerna. Hur gör man med dom? Jag tror att man behöver sina filéer. Hur ömma dom än är, kanske. För man behöver något att hänga ryggsäcken på så inte tillexempel axlarna råkar trilla av i ren bestörtning. Men om dom nu nödvändigtvis måste sitta kvar på en så kan dom väl sluta vara så himla ömma, det är vad jag skulle vilja. Och nu ska jag hitta ett hav att doppa pannkakorna i. God middag.

Tack och goddag

Platta fötter är en tillgång i livet. Hoppas jag. För mina är som platta tunna pannkakor. Men jag har en plan, jag tror att om jag doppar dom i havet så återfår dom kanske sin ursprungliga form och jag slipper köpa skor för pannkaksfötter i framtiden. Vi håller tummarna.

Hihi. Haho.

Nu är man på väg!

ÄNTLIGEN!!!

FRIHET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
WOOOOOOOOOOOOOOOHOOOOOOOOOOOO!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ät du

Brödpudding

Glad påsk!

Dethär med att leta, och så

Jag tror man inte behöver leta efter sig, mest pröva sig lite

Seså

Nu går vi alla tillbaka till där vi kom på att vi hade tappat bort oss, så kanske vi minns var vi hade oss senast.

Hur svårt kan det egentligen vara att hitta sig, jag bara undrar.

Skumrask

Som en dimma i huvudet.