Dethär med att pröva sig, det tror jag fortfarande på. Leta efter mig själv känns lite som slöseri med tid, jag vet ju var jag har mig för det mesta trots ständigt återkommande förvirring i andra frågor, det är liksom en förutsättning för ganska mycket, men pröva mig är det en helt annan sak med. Det kan ju vara trevligt att veta vad man går för. Och så. Och mest av allt så är det liksom roligt.
Sen är det dethär med filéerna. Hur gör man med dom? Jag tror att man behöver sina filéer. Hur ömma dom än är, kanske. För man behöver något att hänga ryggsäcken på så inte tillexempel axlarna råkar trilla av i ren bestörtning. Men om dom nu nödvändigtvis måste sitta kvar på en så kan dom väl sluta vara så himla ömma, det är vad jag skulle vilja. Och nu ska jag hitta ett hav att doppa pannkakorna i. God middag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar