Eller..

.. så är det så att det vanliga tillståndet på hela klabbet är allmän svajighet. Fast man inte märker det eftersom man själv är svajig och ser svajigt. I en svajig omgivning. Så det blir balans och allting verkar rakt och klart och stadigt och bra.

Men så slutar något svaja. Kanske jag, kanske min syn, kanske min omgivning. Eller nåt annat. Och då, vips, så verkar saker och ting svajigare än innan. En ren synvilla. Det är ju faktiskt mindre svajigt. Man märker det bara inte. Man märker tvärtemot istället. Så tror jag.

Fast bara kanske.

Och ändå. Man kan ju inte hjälpa att man känner sig lite extrasvajig ibland. Vad det nu än råkar bero på.