Det är nåt med hösten som gör att man blir ovanligt hurtig tror jag. Kanske för att man behöver hålla värmen och humöret uppe. Och energin. Men det är trevligt.
Alldeles jättetrevligt är det. På något sätt går det ihop så himla bra, hurtigheten och höstmelankolin. Man vädrar liksom lite i sin skalle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar