Ena sekunden sitter man där, mitt i all sin fredagsförhoppning, och smider storslagna helgplaner. Nästa stund skönjar man måndagens plågsamma väckning efter alltför kort sömn.
Det är inte rättvist att denna gyllene del av veckan, dessa två underbara dagar i veckans slut, skall vara så förgängliga. Det är inte barmhärtigt att man efter en lång och krävande arbetsvecka, där man har veckoslutet i tankarna som mål och belöning, skall uppleva den lika kort vecka efter vecka.
Det är som att man blundar fast man är vaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar