Ett litet leende. Något snällt ord. En vänlig ton när man talar. Hur svårt kan det vara?
Jag är så ofattbart trött på den här otrevligheten som människor använder sig av så fort de känner sig på lite dåligt humör. Den här sarkasmen och hånfullheten som uppstår så fort de inte orkar dölja att de inte är jätteglada just idag. Den här tjurskalliga pessimismen som vissa människor envisas med att förpesta sin egen och andras tillvaro med. Varför kan man inte försöka se på saker från den ljusa sidan? Livet blir så mycket lättare om man alltid anser att glaset är halvfullt, och att man har ett leende på läpparna även om det vore heltomt.
Nu kräver jag verkligen inte att man ska vara sprudlande lycklig varje gång man stöter på en annan människa, men man kan väl i det minsta försöka att bjuda lite på sig själv och inte aktivt försöka få andra människor på samma taskiga humör som sig själv. Jag är verkligen inte glad och trevlig hela tiden, men jag gör mitt bästa för att inte smitta av mig detta elakartade humör till andra individer.
Så snälla: Le! Låt trevlig! Och använd ingen onödig sarkasm!
Jag lovar att saker och ting kommer gå lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar