Jag gick utan vante på ena handen. Tänkte att jag ändå skulle in snart, så jag orkade inte göra mig besväret med att krångla upp ur väska och trä på hand. Efter högst tre vantlösa minuter kom jag in och skulle gå på toa, då jag till min förskräckelse upptäckte att knogarna på den tidigare stackars vantlösa handen hade antagit en lila ton, åt det blå hållet. Känsel bortdomnad. Stelheten ett faktum.
1-0 till Kung Bore.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar